En av de mer minnesvärda lektionerna i gymnasiepsykologin handlade om freudianska begreppet regression – det vill säga återgång till tidigare utvecklingsfaser. Tweens som är med om något traumatiskt och åter börjar suga på tummen. Vuxna män med förkylningar som vill bli ompysslade. Känslan är att vi just nu upplever något liknande som kollektiv grupp.
Jästen har tagit slut i matbutikerna. Alla vill vara någon sorts förklädesbeklädd husmor. Bakmamma. Joanna ville häromdagen återgå till att dricka barndomens juice, Bravo tropisk. Detta i bjärt kontrast till vår husjuice, God Morgons sicilianska blodapelsinvariant (även om den på sistone fått erkänna sig petad från tronen till förmån till varumärkes apelsin/blodapelsin-mix, ett mer ekonomiskt försvarbart val i de här tiderna när vi alla behöver göra uppoffringar).
Det kanske mest lysande exemplet på vår instinkt att dra oss tillbaka till något familjärt och tryggt är såklart det enorma utbudet nostalgi som vi exponeras för just nu. SVT tar det kanske längst i att nu visa alla Sveriges VM-matcher från 1994 – i realtid. De flesta av oss har sett krönikan, hört historierna om de nattliga sändningarna och kanske till och med fått se en inspirationsföreläsning av Tomas Ravelli (rykten gör gällande att han dock minst lika gärna berättar om straffräddningen för alla som vill lyssna, helt gratis).
Är det uselt att gräva ner sig så här djupt i en sentimental grop? Eller är det så bjussigt som SVT själva vill framhäva att låta nya generationer uppleva midsommar i Pontiac Silverdome? Ingetdera. Svältfödda på sport är vi. Intrycket än så länge (32 min in i gruppspelsmatchen mot Ryssland) är att fotbollen åtminstone inte var bättre förr. Klas Ingesson har bollkontroll som en älg. Alla uppspel är enligt devisen långa bollar på Bengt. Ravelli kastar ut bollen på samma sätt som man slår i Krav Maga (öppen handflata trycks ut från kroppen) – en teknik som otvivelaktigt är sämre än den allmänt vedertagna svinga-med-kroppen-metoden.
Jag tillåter mig vaggas in i tryggheten. Ser var vi hamnar. Nutiden är oviktig för tillfället. Enklare tider är allt. Låt oss slå upp ett glas Bravo Tropisk och hoppas att Sverige kan överträffa Salenko och co i andra halvlek. Ravelli bad äldre tittare att inte spoila hur det slutar. Ändå en härlig uppmaning i en tid när ingen vet ett piss om framtiden.