2016 var jag inte så säker på vad som fanns i min framtid rent yrkesmässigt (det har jag inte nu heller, för övrigt). Men gott om självförtroende, det hade jag. Jag höll på att avsluta ett vikariat på SVT och tyckte att det var rimligt att jag – efter ungefär ett år på arbetsmarknaden – skulle få chansen att leda ett eget format.
Det gick inte skitdåligt. Jag mailade produktionsbolaget Thelma & Louise och berättade att jag ville pitcha en idé. Podden Mystery Show hade slagit ner som en mindre bomb några månader tidigare och mitt förslag var att göra ett teveprogram på en liknande premiss – ambitiösa undersökningar om vanliga människors oförklarliga vardagsmysterier. Jag fick mötet och gick dit med ett jävligt bra case. De nickade. Sa ”Vi är mycket intresserade”. En månad av radiotystnad senare hade bolaget konkat. Sliding doors, antar jag?
Skitsamma. I en rush av inspiration efter det där första mötet letade jag fler mysterier. Ett jag var sugen på att veta mer om är det om Patti Smiths cafépreferenser. För när Punkgudmodern inte leder en undergroundrevolution gillar hon tydligen att ränna på fik. I boken M Train (2015), listar hon sina favoritcaféer i världen:
Le Rouquet i Paris (som på bilder verkar vara ett typiskt gemytligt brasserie)
Café Josephinum i Wien (som på bilder är otroligt pampigt och tyroligt)
Coffeeshop Bluebird i Amsterdam (som verkar vara mest kända för ett stort marijuanasortiment)
och Café Uroxen i Uppsala.
Som Uppsaliensare hajar man till. Güntherska, Storken, Brantings, Ofvandahls eller Fågelsången är alla exempel på fruktansvärt trevliga fik i staden. Triller och Landings är också godtagbara alternativ. Jag känner ingen som någonsin har fikat på Uroxen. Så jag gick dit.
Det ligger mysigt till, Uroxen. I de gamla universitetskvarteren, bland kullersten och nationer. Skylten utanför indikerar att det skulle vara ett ställe med anor. Ingången leder ner en halv våning under mark. Sedan krossas illusioner.
När jag kommer in är det första som slår mig att det egentligen inte verkar vara ett café. Fikautbudet är mycket litet, däremot finns gott om dumplings, vårrullar och pekinganka. De flesta menyer är också på mandarin. Många gästlärare och kinesiska studenter från universitetet kommer hit, säger tjejen i kassan, som verkar tro att jag kommit fel.
Det andra som slår mig är att lokalen verkligen inte är något speciellt. Inredning och möbler är ganska basic och det enda som egentligen sticker ut är gamla väggmålningar över Uppsala. Det är varken gammal kondis- eller adlig kaffehuskänsla i lokalen. Mer än något annat tänker jag på en värmestuga vid valfri idrottsplats under en kall, kall försäsong.
Jag tar en kopp kaffe och en bit kladdkaka. Eftersom jag är ensam på kaféet börjar jag prata med tjejen i kassan. Hon vet inte vem Patti Smith är, men en gång tidigare har det kommit in ett par och frågat om samma sak. De har haft fiket i två år, men det har enligt henne varit ett café i lokalerna i tvåhundra år.
På kassadisken står en vinkande katt, som jag sedan dess lärt mig kallas Maneki Neko. Jag frågar vad som är grejen med den. Hon svarar att den "hälsar på pengarna". Kocken kommer ut och tar bilder på mig med sin iPad. Det här är tydligen en occasion!
De båda är otroligt trevliga och tycker om att någon är intresserad av stället. Samtidigt började jag känna ett det ligger en gravad hund här.
Patti Smith var i Uppsala 2013 och spelade. Kanske besökte hon Uroxen då. Stället hade andra ägare, även de kinesiska, enligt tjejen. Det ligger framme en gammal gästbok och jag bläddrar igenom den tio år tillbaka och hittar flera engelska inlägg. Alla de undertecknas dock med namn som Chris, Matt och Cathrine. Det enda som för tankarna till Patti Smith är ett citat ryckt ur Stairway to Heaven, en låt som spelades in fyra år innan hon släppte Horses.
Det skulle vara intressant att veta vad Patti Smith tyckte var så speciellt med det ganska ocharmiga Uroxen. Själv vet jag trevligare fik inom femtio meter därifrån. Frågan är: var hon ens där? Och i så fall: pratade någon med henne? Om inte, vad var poängen med den otroligt random (kanske-) lögnen?
Hade jag bara fått mitt jävla program hade vi haft svaren idag.